Örebro kommun har fått ännu en extern genomlysning av sitt arbete med LVU, lagen som används när barn och unga måste omhändertas med tvång. SVT Nyheter Örebro rapporterar att den revisionsfirma som kommunen själv anlitat ser en fungerande grund i arbetet, men också brister i hur socialtjänsten hanterar de här ärendena.
Det är en tung typ av kritik även när den formuleras försiktigt. LVU-ärenden hör till kommunens mest ingripande beslut: ett barn kan skiljas från sina föräldrar, eller bli kvar i en farlig miljö för länge, beroende på om utredning, bedömning och dokumentation håller. När en extern granskning landar i att grunden finns men att brister kvarstår, pekar det mot ett välbekant kommunalt mellanläge där rutinerna kan vara skrivna men utfallet ändå inte blir tillräckligt stabilt. För familjerna spelar det mindre roll om felet ligger i process, uppföljning eller intern styrning. Det avgörande är om beslut fattas i tid och om besluten håller rättsligt.
Kommunen har själv beställt granskningen, vilket i sig visar att frågan redan varit så pass känslig att den behövt lyftas utanför den egna organisationen. Samtidigt väcker det nästa fråga: vad händer efter rapporten. Om bristerna gäller handläggning, dokumentation och rättssäkerhet är det inte nya formuleringar i ett styrdokument som avgör utfallet, utan om socialsekreterare har tid, erfarenhet och ledning nog att göra arbetet ordentligt i varje enskilt fall. Där brukar kostnaden för misstagen bli konkret. Föräldrar kan utsättas för felaktiga ingripanden, barn kan bli kvar i otrygghet, och kommunen kan tvingas lägga mer tid och pengar på att rätta till sådant som borde ha fungerat från början.
Det som nu saknas i offentligheten är siffrorna runt bristerna. Hur många LVU-ärenden har dragit ut på tiden i Örebro? Hur ofta har kommunen tidigare fått kritik från tillsynsmyndigheter eller domstolar? Hur mycket kostar de externa granskningarna, och hur mycket av problemen handlar om faktisk underbemanning jämfört med lager på lager av intern kontroll? Den typen av frågor syns sällan i kommunens egna beställningar, men det är där skillnaden märks mellan en rapporthylla som växer och ett barnskydd som faktiskt blir skarpare.
Rapporten beskriver alltså inte ett sammanbrott, men inte heller ett arbete som utan vidare kan lämnas åt sina egna rutiner. I Örebro finns nu ännu en extern genomlysning av den verksamhet som ska ingripa när barn far illa. Nästa prövning blir inte om kommunen kan beställa en rapport till, utan om samma brister finns kvar när nästa barnärende brådskar.
Källor: SVT Nyheter Örebro