Rahele Razazy har bott i Örebro i 14 år men hennes sista målning i Iran står fortfarande ofärdig. SVT Nyheter Örebro rapporterar att hon varje dag tänker på verket hon tvingades lämna när hon flydde landet. – När det har lugnat sig i Iran så kommer jag åka dit och göra klart min målning, säger hon till SVT.
Razazy är inte ensam om att leva med ofullbordade projekt och kvarlämnade drömmar. I Örebro finns flera konstnärer och kulturarbetare med liknande erfarenheter. Flera beskriver en vardag där integration i det svenska samhället går hand i hand med saknaden efter hemkulturen och en känsla av att tillhöra två världar utan att helt kunna släppa någon av dem. För många innebär det att de egna verken blir liggande, antingen fysiskt i hemlandet eller mentalt, omöjliga att avsluta på distans.
Möjligheterna för immigrant-konstnärer att visa sina verk i Örebro är begränsade. De större institutionerna prioriterar ofta etablerade svenska namn eller projekt med tydlig lokal förankring. Mindre gallerier och föreningar har ibland plats för internationella utställare, men konkurrensen är hård och resurserna knappa. För många konstnärer innebär det att de egna berättelserna och erfarenheterna sällan får synas i offentligheten. Samtidigt saknas ofta strukturer som stöttar konstnärer som försöker navigera mellan två kulturer och två konstscener.
Razazy har ännu inte återupptagit sitt eget konstnärskap i Sverige. Hennes penslar vilar, men hennes sista målning väntar henne i Teheran, i ett tyst ateljérum där färgen aldrig torkat.
Källor: SVT Nyheter Örebro