En döv intagen på Kumlaanstalten fick vänta 25 dagar på ett ankomstsamtal till anhöriga efter en omplacering. SVT Nyheter Örebro rapporterar att Justitieombudsmannen nu riktar kritik mot anstalten och beskriver dröjsmålet som ”helt oacceptabelt”.

Det konkreta felet är lätt att förstå: en intagen flyttas, behöver få kontakt med anhöriga och blir sittande i 25 dagar utan det ankomstsamtal som ska ordnas. Men JO:s kritik träffar bredare än så. När den intagne dessutom är döv handlar det inte bara om en försening, utan om en verksamhet som inte klarar att hantera tillgänglighet som en del av kärnuppdraget. Om ett ankomstsamtal efter en omplacering kräver veckor av väntan på en av landets mest kända anstalter, säger det något om hur tunna rutinerna är när något avviker från standardmallen.

Kriminalvården är en myndighet med långtgående makt över människors vardag, kommunikation och rörelsefrihet. Just därför blir sådana här dröjsmål mer än administrativa missar. För den intagne betyder det nästan fyra veckor utan den kontakt som skulle ha skett direkt efter flytten. För anhöriga betyder det ovisshet. För anstalten väcker det frågan om vem som faktiskt bär ansvar när en grundläggande åtgärd inte blir gjord: den enskilde handläggaren, den lokala ledningen eller ett system där specialbehov hamnar längst ner i kön.

Fallet lämnar också en rad frågor öppna. Hur ofta försenas ankomstsamtal efter omplaceringar i Kumla eller på andra anstalter? Finns det tillräcklig bemanning och fungerande rutiner för intagna som behöver teckenspråkstolk eller annan anpassning? Och hur många liknande ärenden passerar utan JO-beslut, därför att den intagne saknar ork eller möjlighet att driva saken vidare? När myndigheter redovisar sina processer syns ofta ordning på papperet. Det är först i sådana här fall man ser vad rutinerna är värda när de möter en verklig människa.

JO:s formulering är torr men tydlig: 25 dagar var ett helt oacceptabelt dröjsmål. På Kumlaanstalten tog det alltså nästan fyra veckor att ordna den första kontakten hem.

Källor: SVT Nyheter Örebro