Någon tände under helgen eld på Sköllersta IF:s specialbyggda majbrasa inför valborg. Enligt SVT Nyheter Örebro rapporterar föreningens ordförande Jan Engman att brasan var ovanlig i sitt slag, byggd med inspiration från Moderna museet, och att han ser det som ett illdåd.
Det som försvann var inte bara en hög ris. I småorter som Sköllersta är valborgsbrasan ofta resultatet av veckor av ideellt arbete: material ska samlas in, konstruktionen byggas, platsen ordnas och arrangemanget hållas ihop av människor som redan lägger kvällar och helger på att få föreningslivet att fungera. När någon tänder på i förtid hamnar kostnaden inte hos gärningsmannen utan direkt hos föreningen, dess volontärer och i förlängningen bygden som förlorar sitt arrangemang. SVT:s rapportering beskriver förstörelsen, men lämnar de praktiska följdfrågorna öppna: om brasan kan byggas upp igen i tid, vad det kostar och om föreningen får bära hela smällen själv.
Händelsen sätter också ljus på en större sårbarhet. Föreningslivet i mindre samhällen bär mycket av det som annars hade försvunnit: aktiviteter för barn, mötesplatser, traditioner och sådant som gör att en ort fortfarande känns som en ort och inte bara en plats på kartan. När den typen av initiativ saboteras räcker det inte att kalla det tråkigt. Det blir ett angrepp på arbete som ingen tjänsteman beställt och ingen kommunal projektbudget byggt upp, utan som människor gjort själva. Just därför blir också frågan om trygghet konkret: finns kameraövervakning på platsen, har Sköllersta haft liknande skadegörelse tidigare och ser polisen något återkommande mönster när offentliga eller halvoffentliga föreningsarrangemang förstörs?
Om svaren på de frågorna saknas nu är det i sig en upplysning om hur utsatt det ideella arbetet är. En förening kan bygga något som samlar bygden, men den som förstör behöver bara en tändare och några minuter. På morgonen står föreningen där med askan.
Källor: SVT Nyheter Örebro