Efter fem år på Musikhögskolan vid Örebro universitet avslutar David Huss sin utbildning med en sista konsert i Örebro. Enligt Örebro universitet rapporterar kvällens program mellan pop, jazz, drum and bass och japansk fusion – en bred uppvisning av vad en färdigutbildad musiker förväntas kunna bära själv.
Det är den lilla, konkreta bilden av en större offentlig investering. Universitetet utbildar musiker år efter år, arrangerar konserter, bygger ensembler och fyller salar med examensarbeten. Men när lamporna släcks återstår den lokala infrastrukturen: replokaler, arrangörer, kulturskolor, frilansjobb, restaurangscener och undervisningstjänster. Om de leden är tunna blir universitetet i praktiken en avresehall där Örebro står för utbildningsmiljön medan andra städer tar emot arbetskraften.
Just därför säger en avslutningskonsert mer än affischen gör. En musiker som kan röra sig mellan flera genrer är inte bara ett konstnärligt visitkort, utan också en anpassning till en arbetsmarknad där få kan leva på ett enda uttryck. Den som blir kvar i Örebro behöver ofta kunna undervisa ena dagen, spela klubbjobb nästa och hoppa in i projekt därefter. Frågan är vilka lokala aktörer som faktiskt fångar upp de nyutexaminerade när universitetets schema tar slut.
Örebro har scener, föreningar och skolor, men den avgörande punkten är volym. Hur många fasta eller återkommande uppdrag finns för en ny musiker som vill bygga liv här i stället för i Stockholm, Göteborg eller utomlands? Hur många kommunala och privata arrangörer köper in levande musik regelbundet, och hur många skolor rekryterar från den egna högskolan? Där någonstans går gränsen mellan att vara kulturstad på papperet och att faktiskt kunna behålla de människor man utbildar.
För universitetet är examenskonserter ett skyltfönster. För staden är de ett test. David Huss går upp på scen med fem års utbildning i ryggen; efteråt är det Örebros tur att visa vad den utbildningen är värd utanför konsertsalen.
Källor: Örebro universitet