Örebro kommun och Örebro universitet har tecknat ett nytt avtal om att utveckla socionomutbildningen. I ett pressmeddelande från Örebro kommun rapporterar kommunen att samarbetet ska stärka kompetensen inom socialt arbete och ge bättre förutsättningar för både studenter och yrkesverksamma.
Det kommunen beskriver som ett gemensamt steg säger också något om läget i verksamheten. När en kommun går in för att påverka en professionsutbildning handlar det sällan om att allt fungerar. Socialtjänsten i stora kommuner har under flera år dragits med svårigheter att rekrytera erfarna socionomer, hög omsättning bland yngre handläggare och ett ärendetryck som flyttar tid från klientmöten till dokumentation, introduktion och akut bemanning. Örebro är inget undantag från den utvecklingen, och det är i den verkligheten avtalet ska läsas.
Pressmeddelandet talar om utveckling, samverkan och bättre förutsättningar, men lämnar öppet vad kommunen faktiskt lägger på bordet. Det framgår inte där vilka summor avtalet omfattar, hur många praktikplatser som ska säkras, hur mycket handledartid som tas från en redan pressad verksamhet eller vilka krav kommunen vill ställa på utbildningens innehåll. Om socialtjänsten redan går kort om folk betyder varje ny uppgift för erfarna medarbetare att någon annan uppgift får vänta. Den ekvationen försvinner lätt i texter om samarbete.
Det finns också en mer grundläggande fråga: vad är det kommunen anser att utbildningen inte levererar i dag? Är nyutexaminerade socionomer för dåligt förberedda för myndighetsutövning, förhandlingar med familjer i kris, LVU-ärenden och arbetet i utsatta områden? Eller är problemet snarare att utbildningen släpper ut människor i en organisation där administrationen växer snabbare än stödet från erfarna kollegor? Om orsaken främst sitter i arbetsvillkor, lön, chefsstöd och personalomsättning hjälper det bara marginellt att skriva om kursupplägg och samverkansformer.
För studenter kan ett tätare samarbete med kommunen ge bättre praktik och tydligare väg in i yrket. För kommunen kan det bli en rekryteringskanal till verksamheter som länge haft svårt att behålla folk. Men den nyttan avgörs inte av avtalets rubrik utan av detaljerna: vem handleder, hur mycket tid avsätts, vilka moment ska bli mer verklighetsnära och hur många av de färdiga socionomerna väljer faktiskt att stanna i Örebros socialtjänst efter första året.
Hittills är det just detaljerna som saknas. Kommunen har presenterat ett samarbetsavtal, men inte visat vad det kostar, vad som ska ändras i praktiken eller hur man ska mäta om färre socionomer lämnar ett yrke som redan sliter hårt på dem som är kvar.
Källor: Örebro kommun