Tonåringar med en aggressiv läggning blir mer utåtagerande när de sover för lite. Det uppger Örebro universitet i en ny forskningsnyhet om en studie ledd av psykologiforskaren Serena Bauducco. För Örebro är den mest konkreta följdfrågan inte att sömn är viktigt, utan varför så många unga fortfarande lever i miljöer där för lite sömn verkar vara normaltillstånd.

Universitetets sammanfattning beskriver sömn som central för förmågan att reglera känslor och impulser. Det är ingen liten detalj i en skolvardag där samma elever förväntas klara tidiga morgnar, fulla scheman, social press, skärmar sent på kvällen och samtidigt hålla ihop beteendet i klassrummet. När en elev väl hamnar i konflikt med lärare eller andra elever syns ofta bara slutpunkten: tillsägelsen, avstängningen, ordningsärendet, hemringningen. Färre frågor ställs om hur många nätter med för lite sömn som föregick utbrottet, eller vilket stöd som fanns innan irritationen blev ett disciplinärende. Där ligger också den lokala sprängkraften i forskningen: om sömnbrist förstärker problem hos redan sårbara ungdomar, då handlar det inte bara om individuella vanor utan om hur vuxenvärlden organiserar vardagen runt dem.

I Örebro betyder det att kommunen och skolorna rimligen måste kunna redovisa mer än allmänna formuleringar om trygghet och studiero. Hur ser sömnvanorna ut bland högstadie- och gymnasieelever i kommunen? Vilka skolor följer upp sambandet mellan sömn, frånvaro och upprepade konflikter? Hur ofta kopplas elevhälsa in tidigt, innan eleven blivit ett ordningsproblem i statistiken? Universitetets forskningsnyhet ger inga svar på de frågorna, men den gör dem svårare att ducka. Om problemet är känt, och om sömnbrist slår hårdast mot dem som redan har svagast impulskontroll, blir passivitet också ett beslut.

Det gäller särskilt i en tid när mycket av ansvaret förskjutits nedåt. Föräldrar förväntas lösa skärmtid, sömnrutiner och psykisk press hemma. Lärare förväntas hantera konsekvenserna dagen efter. Elevhälsan kommer ofta in när läget redan försämrats. Under tiden fortsätter systemet att mäta frånvaro, incidenter och måluppfyllelse, medan det som händer före första lektionen sällan syns i samma tabeller. Forskningen från Örebro universitet pekar på en enkel kedja: mindre sömn, sämre reglering, mer utåtagerande. Den kedjan börjar inte i korridoren när bråket bryter ut, utan kvällen innan.

Det konkreta i studien är just det som gör den obekväm. En tonåring som sovit för lite tar med sig natten in i klassrummet, och vuxenvärlden får sedan avgöra om den märker det först när stolen väl skrapar bakåt.

Källor: Örebro universitet