Äldre patienter kan hjälpas upp ur sängen redan på uppvakningsavdelningen efter operation, och det verkar kunna göras säkert även när patienten bedöms som lindrigt skör. Örebro universitet rapporterar att ny forskning pekar på att tidig mobilisering både är möjlig och säker i den här gruppen.
Det är ett forskningsresultat med större tyngd än den vanliga raden i ett universitetsutskick. På ett sjukhus som USÖ, där vårdplatser, personal och tid är hårdvaluta, betyder varje timme i sängen något: risk för komplikationer, längre återhämtning och mer arbete som skjuts fram till nästa arbetspass. Om patienter kan komma upp tidigare kan det i förlängningen påverka vårdtider, beläggning och hur mycket personal som binds upp kring varje patient. Det som i studien beskrivs som säkert och möjligt blir därför snabbt en fråga om organisation, inte bara medicin.
Universitetets sammanfattning säger däremot inte att förändringen sker av sig själv. Att få upp en nyopererad äldre patient kräver folk på plats, rätt tidpunkt, bedömningar som håller och en rutin som fungerar även när avdelningen är full. Om ansvaret hamnar mellan uppvak, vårdavdelning och olika yrkesgrupper händer ofta det som vårdpersonal känner igen: alla tycker att åtgärden är bra, men den blir ändå inte gjord. Då blir forskningsnyttan liggande i samma hög som andra förbättringsidéer som fungerar i projektform men fastnar i den dagliga driften.
För Region Örebro län är den rimliga följdfrågan därför enkel. Tänker regionen ändra arbetssätt på USÖ utifrån resultaten, eller nöjer man sig med att konstatera att forskningen är lovande? Om tidig mobilisering ska bli standard krävs mer än applåder för en ny studie. Det krävs bemanning, tydliga instruktioner och uppföljning som visar om patienter faktiskt kommer upp tidigare än i dag.
Studien handlar om några första steg från sängen på uppvaket. På ett pressat sjukhus är det ofta just de stegen som avgör om en metod blir vårdvardag eller ännu en punkt i en presentation.
Källor: Örebro universitet