ÖSK går in i nästa match med åtta raka utan seger, och Nerikes Allehanda rapporterar att Rikard Norling nu är en match från den längsta vinstlösa sviten i hela sin tränarkarriär. För en klubb som fortfarande bär på minnet av allsvenska år och fulla läktare är det en siffra som säger mer än tabellradens vanliga kryss och förluster.
En sådan svit stannar inte vid tränarbänken. När segrarna uteblir vecka efter vecka börjar varje del av verksamheten bära sin del av ansvaret: truppen som inte avgör matcher, ledningen som byggt den, och tränaren som satts in för att få ordning på ett lag som uppenbart inte fungerar tillräckligt väl. Norlings namn kom till Örebro med en tyngd som få tränare i den här serien kan matcha. Om klubben trots det står på gränsen till hans mörkaste svit, då ligger problemet djupare än en enskild matchplan.
För ÖSK är frågan inte bara hur nästa match slutar utan vad en fortsättning kostar. Varje ny hemmamatch utan resultat gör det svårare att sälja in hopp till folk som redan betalat dyrt i tid, pengar och tålamod. Publik tappas sällan i ett enda ögonblick; den nöts bort när förlust blir norm och när klubben inte längre kan visa att kursen faktiskt pekar uppåt. I en stad där många fortfarande bryr sig om ÖSK, men färre tar för givet att det är värt att gå, blir den utvecklingen snabbt en ekonomisk fråga.
Det är också där läget blir obehagligt för klubbledningen. En tränare med Norlings meritlista värvas inte för att administrera en nedåtgående spiral, utan för att bryta den. Om sviten förlängs till nio och sedan tio matcher utan vinst räcker det inte att tala om tålamod, process och små steg i rätt riktning. Då har ÖSK i praktiken börjat vänja sig vid att inte vinna, och den vanan är svårare att spela bort än en enskild formsvacka.
På måndag kan sviten tangera eller passera den mörkaste i Norlings karriär. För ÖSK är det samtidigt ännu ett kvitto på hur långt klubben har sjunkit från tiden då en vinstlös månad var ett undantag, inte ett tillstånd.
Källor: Nerikes Allehanda