En del av staketet vid Lanna badgruva har brutits bort. Nerikes Allehanda rapporterar att skadegörelsen gäller den avspärrning som satts upp runt en del av området vid det populära utflyktsmålet i Lanna.

Det är en liten händelse i kronor räknat, åtminstone tills någon börjar summera hela notan. Ett staket ska först projekteras, köpas in och sättas upp. När det sedan bryts sönder tillkommer reparationer, arbetsinsatser och i många fall mer tillsyn. Den kostnaden hamnar sällan hos den som förstör, utan hos markägare, föreningar, kommunen eller andra som redan lagt tid och pengar på att hålla platsen öppen och någorlunda säker för allmänheten.

Just den typen av friluftsmiljöer bygger ofta på en skör kombination av offentliga medel och ideellt ansvar. Badgruvor, grillplatser, leder och utsiktsplatser ska vara tillgängliga, men de tål dåligt att användas som plats för sabotage eller ren likgiltighet. Varje sönderslagen bom, varje uppbrutet staket och varje nedskräpad rastplats flyttar resurser från underhåll till återställning. För den som sköter anläggningen spelar det mindre roll om skadan är "begränsad" när samma pengar hade kunnat gå till något annat än att laga det som redan fungerade.

I fallet Lanna badgruva återstår flera konkreta frågor: vem satte upp staketet, varför behövdes det, vad kostade det och vem står nu för reparationen? Om avspärrningen finns där av säkerhetsskäl blir skadegörelsen också mer än ett irritationsmoment. Då handlar det om att någon aktivt rivit bort en gräns som satts upp för att hindra människor från att gå in i ett område där ansvariga bedömt att de inte bör vara.

Det finns också skäl att se bortom den enskilda händelsen. Om detta är ett återkommande problem vid badgruvan, eller vid andra friluftsplatser i Kilsbergen, säger det något om hur ansvaret i praktiken fungerar: platsen ska hållas öppen, men kostnaden för att hålla ordning bärs gång på gång av andra än den som orsakar skadan. Den ekvationen är enkel för vandalen och dyr för den som förvaltar platsen.

Lanna badgruva fortsätter samtidigt att vara just det den varit länge: en öppen plats dit människor åker för att bada, vandra och vistas. Ett sönderbrutet staket är litet tills någon måste betala för att sätta upp det igen.

Källor: Nerikes Allehanda